Viktoria Kjellin är mitt namn, jag är 18 år och bor i Dalarna.
Jag är en levnadsglad tjej, optimistisk och är väldigt positiv som person. Gör allt med ett leende på läpparna och älskar att skratta. Om mina kompisar skulle beskriva mig med tre ord hade det varit, galen, galnare och galnast. Detta för att jag är rätt galen... Det är dock inget som jag märker själv, men jag får höra det ofta. Men de val jag gör, eller de saker jag gör, tycker jag inte är något större galenskap. Det beror väl förmodligen på att jag är omedvetet galen? Att hoppa en meter på en häst, barbacka och bak och fram är kanske inte något man gör om man hade varit fullt frisk i huvudet? Så om man tänker så, kan jag nog hålla med mina kompisar till viss del.
Jag är, och har alltid varit, en drömmare. Det händer cirka 319 ggr om dagen att mina tankar vandrar iväg och jag tänker på alla mina drömmar. En egen hästgård med hästar som tidigare blivit misshandlande och som jag omhändertagit men som nu är fullt friska och springer omkring i flock i deras enorma hage. Som min alldeles egna vildhästflock. Eller att någon gång få donera en fast summa pengar till WWF Världsnaturfonden. Jag drömmer stort och jag drömmer ofta. Min största dröm är att få hjälpa utsatta djur. Jag har alltid haft ett stort behov av att hjälpa andra. Om det så hade varit med grannens hästar, genom att mocka skit, eller att donera pengar till en djurskyddsorganisation så har jag alltid behövt göra någonting för att underlätta för en individ.
Fotointresset har vuxit sig större desto äldre jag blivit och efter att ha haft det som ett intresse jag hållit på med på fritiden under några år, vill jag nu ta det ett steg längre. Med tankarna och behovet att hjälpa andra tog jag och min kompis initiativet till att starta ett eget företag. Där vi fotograferar djur och dess ägare, sedan donerar vi en del av pengarna till Världsnaturfonden. På så sätt blir en av våra största drömmar uppfyllda.
